God fortsättning på det nya året!
Hej på er!
God fortsättning på det nya året!
Året för oss har inte börjat helt bra. Idag har Yzer överlåtit åt mig ,Atlas, att
berätta vad som här hänt fram till nu. Yzer kommer sticka in då och då med
sina kommentarer. Det kommer bli en lång skrivelse idag.
Japp.. nu ska jag Atlas berätta vad som här hänt fram tills nu.
Egentligen började det förra året närmare bestämt november-december
månad. Jag kunde inte resa mig bra med bakdelen. Fick mer och
mer problem med att resa mig upp. Husse och matte ringde till
Hässleholms djursjukhus. Där togs det röntgen av min bakdel.
Innan dess fick jag lugnade medel men tror ni jag slappnade av?
Nääähääää.. se det gjorde jag inte. Matte stackarn försökte få mig
lung.. hehehehe... Sköterskan såg detta och gav mig lite till.
Tror ni det hjälpte? Nope..hihihi.. Till slut sa det till matte att de
skulle söva mig och matte fick gå ut.
Yzer: Japp det stämmer för då passade hon på att gå med mig. Jag
fick kissa och snusa lite omkring. Hon var med mig en stund sedan
gick hon in igen för att höra hur det hade gått med Atlas.
När jag väl vaknade till så fick matte veta att de inte hittade något
så jag skulle få gå till en fysioterapuet så de kunde kolla mig.
Dagarna gick och när dagen kom åkte vi till fysioterapuet i Hässleholm.
Ligger precis nära djursjukhuset. De kollade mig och frågade husse och
matte en hel del saker. Vi fick besked om att jag skulle vara lugn och
inte hoppa. Jag lugn!!!????... stackars husse och matte.. de försökte
verkligen få mig lugn.. hehehehe... inte lätt för dom. Sedan fick vi
en ny tid för uppföljning. Jag fick äta medicin, en tablett med anti-inflamatoriskt
medel och med smärtstillande.
När dagen närmade sig när vi skulle till fysioterapueten andra gången så hände
något dagen före vi skulle dit. Jag darrade, gnydde och drog mig undan. Jag
ville ibland vara med husse och matte samtidigt ville jag inte vara nära
dom. När husse rörde mig så gnydde jag rejält. Såg direkt att både matte
och husse blev jätteorolig så de ringde direkt till djursjukhuset i Hässleholm.
Vi åkte in på kvällen. De kollade mig, kände riktigt genom mig och reagerade
när de tryckte ner nacken. Det beslöts att ta bilder av hela ryggen på mig.
Den här gången fick jag "starkare" medel för att bli lugn inför röntgen.
Japp de hade kollat i journalen att jag fick 2 ggr lugnade medel utan att
bli slö.. hehehe. Husse och matte var nära mig hela tiden.
Tror ni dom hittade något? Nope.. Såg på husse och matte att de var rätt
så frustrerad och orolig vad som felades med mig. Matte var nog mest
orolig men hon fick besked att vi hade kommit in snabbt. Matte har verkligen
bra koll på mig och Yzer. Kanske för att hon inte har barn så ser hon vissa
tecken på oss. Och det är vi väldigt glada för att hon har så bra koll på oss.
Men.. i vilket fall som helst åkte vi hem. Veterinären skulle
nästa dag gå igenom plåtarna igen och diskutera med sina kollegor vad
som ska göras för något är fel. De trodde att vi skulle till Tygelsjö för att
träffa en ortoped. Nästa dag ringde dom och sa samma sak att de inte hittade
något. De hade ringt till Tygelsjö men de kunde inte ta emot oss. De skickade
oss istället till djursjukhuset i Helsingborg.
Vi åkte dit på eftermiddagen. Lång väg att köra dit. Tog mer än 1 timme. Väl framme
kollade de igenom mig oxå. Men kunde inte finna något. De ville att jag skulle
stanna kvar för observation. Jag lämnade blod för att de skulle se om jag hade
någon infektion. Så jag stannade över, matte och husse åkte hem.
Yzer: Det kändes verkligen konstigt att åka från djursjukhuset i Helsingborg utan Atlas.
När vi kom hem så kändes det extra tomt. Jag drog mig undan och var lite nere att
lilla Atlas inte var hemma. Det märkte husse och matte för de såg inte mycket av mig.
Var är Atlas?
Nästa dag ringde de till husse och informerade om mig. De ville ta prover på mig
samt röntgen för de misstänkte något med mina leder. Togs massor av prover,
ledvätska. Sedan hämtade husse och matte mig när allt var klart på kvällen.
De sa att de kunde hämta mig nästa dag men det ville inte husse och matte.
Värmer mig gott att de ville ha mig hemma snabbt. Dom på sjukhuset sa att
det märks att matte och husse har väl hand om mig. :). Innan vi stack fick
jag smärtstillande och innan vi åkte fick vi besked om att de hade hittat något
på mig , att jag har smärta från bägge bogleder samt en ökad mängd led-
vätska med onormalt utseende på flera leder. Därför var dom 95% säkra på att
jag har polyatris men skulle ge definitivt besked några dagar senare.
Men som sagt med blotta ögat (från veterinären) såg det att det var onormalt
på mina leder.
Här ser ni att de har tagit prov på mina ben.. de rakade på fyra
olika ställen.
Jag fick fortsätta med smärtstillande och när det blir definitivt med min diagnos
så måste jag ta kortison 8-9 månader eller resten av mitt liv.
Tyvärr fick jag avsluta med smärtstillande då jag fick diarré. Detta hände nu för
två dagar sedan. Äter dåligt eller inget alls. Väntar som sagt på besked.
Husse och matte ser att jag är mig inte lik längre. Inte den sprallige Atlas samt
att jag drar mig undan. Visst händer det att jag går till husse och matte för
närhet men jag har så ont att jag vill vara för mig själv. Det är jobbigt för
husse och matte som är van att ha mig nära sig.
Jestanes vad man blir trött av allt flängande till djursjukhuset och bli
sövd för att ta prover på mig. Härligt att få koppla av.
Japp... nu har vi fått det definitiva beskedet. Det är den diagnosen som de
misstänkte starkt att jag har. Nämligen autoimmun polyartris, mitt eget
immunförsvar har flippat ur och gått på mina leder Tyvärr ser det ut som att
det kanske inte räcker med 8-9 månaders medicinering utan kan bli resten
av mitt liv :(. Får ej heller avla valpar. :(.
Yzer: skönt att lillgrabben är hemma igen. Nu kan man koppla av litta.
Men så himla synd att han ska ha sådana problem.
Ja.. det var allt för den här gången. Vi hoppas att det blir lite bättre
framöver. Alla vi här har haft en dålig start på det nya året.
Vi höres!
Atlas och Yzer
ps...vill bara påtala att detta är inget vanligt för oss samojeder.
Olyckligtvis har det ändå drabbat mig.
God fortsättning på det nya året!
Året för oss har inte börjat helt bra. Idag har Yzer överlåtit åt mig ,Atlas, att
berätta vad som här hänt fram till nu. Yzer kommer sticka in då och då med
sina kommentarer. Det kommer bli en lång skrivelse idag.
Japp.. nu ska jag Atlas berätta vad som här hänt fram tills nu.
Egentligen började det förra året närmare bestämt november-december
månad. Jag kunde inte resa mig bra med bakdelen. Fick mer och
mer problem med att resa mig upp. Husse och matte ringde till
Hässleholms djursjukhus. Där togs det röntgen av min bakdel.
Innan dess fick jag lugnade medel men tror ni jag slappnade av?
Nääähääää.. se det gjorde jag inte. Matte stackarn försökte få mig
lung.. hehehehe... Sköterskan såg detta och gav mig lite till.
Tror ni det hjälpte? Nope..hihihi.. Till slut sa det till matte att de
skulle söva mig och matte fick gå ut.
Yzer: Japp det stämmer för då passade hon på att gå med mig. Jag
fick kissa och snusa lite omkring. Hon var med mig en stund sedan
gick hon in igen för att höra hur det hade gått med Atlas.
När jag väl vaknade till så fick matte veta att de inte hittade något
så jag skulle få gå till en fysioterapuet så de kunde kolla mig.
Dagarna gick och när dagen kom åkte vi till fysioterapuet i Hässleholm.
Ligger precis nära djursjukhuset. De kollade mig och frågade husse och
matte en hel del saker. Vi fick besked om att jag skulle vara lugn och
inte hoppa. Jag lugn!!!????... stackars husse och matte.. de försökte
verkligen få mig lugn.. hehehehe... inte lätt för dom. Sedan fick vi
en ny tid för uppföljning. Jag fick äta medicin, en tablett med anti-inflamatoriskt
medel och med smärtstillande.
När dagen närmade sig när vi skulle till fysioterapueten andra gången så hände
något dagen före vi skulle dit. Jag darrade, gnydde och drog mig undan. Jag
ville ibland vara med husse och matte samtidigt ville jag inte vara nära
dom. När husse rörde mig så gnydde jag rejält. Såg direkt att både matte
och husse blev jätteorolig så de ringde direkt till djursjukhuset i Hässleholm.
Vi åkte in på kvällen. De kollade mig, kände riktigt genom mig och reagerade
när de tryckte ner nacken. Det beslöts att ta bilder av hela ryggen på mig.
Den här gången fick jag "starkare" medel för att bli lugn inför röntgen.
Japp de hade kollat i journalen att jag fick 2 ggr lugnade medel utan att
bli slö.. hehehe. Husse och matte var nära mig hela tiden.
Tror ni dom hittade något? Nope.. Såg på husse och matte att de var rätt
så frustrerad och orolig vad som felades med mig. Matte var nog mest
orolig men hon fick besked att vi hade kommit in snabbt. Matte har verkligen
bra koll på mig och Yzer. Kanske för att hon inte har barn så ser hon vissa
tecken på oss. Och det är vi väldigt glada för att hon har så bra koll på oss.
Men.. i vilket fall som helst åkte vi hem. Veterinären skulle
nästa dag gå igenom plåtarna igen och diskutera med sina kollegor vad
som ska göras för något är fel. De trodde att vi skulle till Tygelsjö för att
träffa en ortoped. Nästa dag ringde dom och sa samma sak att de inte hittade
något. De hade ringt till Tygelsjö men de kunde inte ta emot oss. De skickade
oss istället till djursjukhuset i Helsingborg.
Vi åkte dit på eftermiddagen. Lång väg att köra dit. Tog mer än 1 timme. Väl framme
kollade de igenom mig oxå. Men kunde inte finna något. De ville att jag skulle
stanna kvar för observation. Jag lämnade blod för att de skulle se om jag hade
någon infektion. Så jag stannade över, matte och husse åkte hem.
Yzer: Det kändes verkligen konstigt att åka från djursjukhuset i Helsingborg utan Atlas.
När vi kom hem så kändes det extra tomt. Jag drog mig undan och var lite nere att
lilla Atlas inte var hemma. Det märkte husse och matte för de såg inte mycket av mig.
Var är Atlas?
Nästa dag ringde de till husse och informerade om mig. De ville ta prover på mig
samt röntgen för de misstänkte något med mina leder. Togs massor av prover,
ledvätska. Sedan hämtade husse och matte mig när allt var klart på kvällen.
De sa att de kunde hämta mig nästa dag men det ville inte husse och matte.
Värmer mig gott att de ville ha mig hemma snabbt. Dom på sjukhuset sa att
det märks att matte och husse har väl hand om mig. :). Innan vi stack fick
jag smärtstillande och innan vi åkte fick vi besked om att de hade hittat något
på mig , att jag har smärta från bägge bogleder samt en ökad mängd led-
vätska med onormalt utseende på flera leder. Därför var dom 95% säkra på att
jag har polyatris men skulle ge definitivt besked några dagar senare.
Men som sagt med blotta ögat (från veterinären) såg det att det var onormalt
på mina leder.
Här ser ni att de har tagit prov på mina ben.. de rakade på fyra
olika ställen.
Jag fick fortsätta med smärtstillande och när det blir definitivt med min diagnos
så måste jag ta kortison 8-9 månader eller resten av mitt liv.
Tyvärr fick jag avsluta med smärtstillande då jag fick diarré. Detta hände nu för
två dagar sedan. Äter dåligt eller inget alls. Väntar som sagt på besked.
Husse och matte ser att jag är mig inte lik längre. Inte den sprallige Atlas samt
att jag drar mig undan. Visst händer det att jag går till husse och matte för
närhet men jag har så ont att jag vill vara för mig själv. Det är jobbigt för
husse och matte som är van att ha mig nära sig.
Jestanes vad man blir trött av allt flängande till djursjukhuset och bli
sövd för att ta prover på mig. Härligt att få koppla av.
Japp... nu har vi fått det definitiva beskedet. Det är den diagnosen som de
misstänkte starkt att jag har. Nämligen autoimmun polyartris, mitt eget
immunförsvar har flippat ur och gått på mina leder Tyvärr ser det ut som att
det kanske inte räcker med 8-9 månaders medicinering utan kan bli resten
av mitt liv :(. Får ej heller avla valpar. :(.
Yzer: skönt att lillgrabben är hemma igen. Nu kan man koppla av litta.
Men så himla synd att han ska ha sådana problem.
Ja.. det var allt för den här gången. Vi hoppas att det blir lite bättre
framöver. Alla vi här har haft en dålig start på det nya året.
Vi höres!
Atlas och Yzer
ps...vill bara påtala att detta är inget vanligt för oss samojeder.
Olyckligtvis har det ändå drabbat mig.
Kommentarer
Postat av: pshundar
fina!:)
Trackback
