Swedsam´s Call of the Wild

Jahaa.. idag är det jag, Yzer, som står för berättelsen idag.

I dag är det minsann och dar ett år sedan det skrevs på
officiellt att jag skulle stanna hos Atlas och hans matte och husse.

Ni är nog nyfikna på vad jag har upplevt och tyckt om att vara här.
Det har hänt mycket som ni kanske har sett här inne på bloggen sedan
jag kom in i bilden. Nya intryck, ny miljö och att träffa husse och mattes
vänner samt släktingar deras. Och även att träffa husses barn. Jag
har gått ner i vikt och väger nu 31 kg, strongt va!!!??? Mer livlig, har
fått lite av Atlas beteende som Atlas har fått av mig. Visst händer
det då och då att det blir bråk mellan oss. Det är för att
Atlas testar mig och vill hävda sig att han är den som bestämmer.

Hehehehe.. låt han tro det men det gör han inte. Jag måste ju säga ifrån
att så här beter man sig inte. Har väldigt tålamod mot Atlas.

Hur jag är mot husse och matte? Har blivit mer och mer kelen av mig.
Var inte så från början. Ser ju hur Atlas är mot dom. Men när jag blir
kelen av mig hinner jag inte ha husse och matte för mig själv utan
Atlas kommer rusande och tränger sig förbi mig som om att det är han
som ska ha dom. Atlas är extremt avvundsjuk..hihihi.

Jag har mer ork och energi nu. Sprallig men samtidigt väldigt lugn och lat.
Det märker matte när hon försöker få mig att resa. Men icke sa nicke..
Hon får t o m flytta mig för att komma åt saker och ting och då blir jag
helt lealös..hihihi.

Den som jag kommer till för att få uppmärksamhet när jag vill ut är till
matte. Även om husse är i närheten så går jag först till matte.

Jag stormtrivs här, får mycket motion och har stor glädje att vara med
Atlas. Men! jag kommer ju aldrig glömma mina f.d ägare. Har ju dock
varit hos dem i fyra år. Jag vill bara att dom ska veta att jag har det
bra här och jag undrar om de skulle känna igen mig nu..hihihi..

Nog om detta. Här kommer lite bilder. Det kommer även en bild på
en liten liten hund. En tik som heter Bella. Matte var extremt paff när
hon fick veta att hennes väninna skaffat en hund. Varför hon var paff
är för att väninnan hennes är hundrädd. Självklart fick vi ändå vara
i hundrastgården för mattes vännina är fortfarande rädd för oss och
det är för att vi är så stora. Men vi är inte farliga. Bara om någon
hotar husse och matte ja då blir vi inte glada.

Men här kommer bilderna.



Ligger ofta framför uterummet för att markera husse och matte att
jag vill ut till uterummet.



När jag äntligen få komma ut så ligger jag nu framför fönsterdörrarna.
Innan hade jag en annan plats men nu ligger jag här. Bra utsikt när
rådjuren kommer. Då blir jag helt till mig och vill ut till dom. Men
det får jag inte av husse och matte.



Här ligger vi båda och njuter. Som ni ser så börjar vi göra likadant.
Samma ställning.



Här leker matte med Atlas.




Har ni sett!!! Atlas och jag har vars en och våra är stora jämfört
med den här lilla mini mini.. vems är den???




Jo ... det är lilla Bellas skål. Är hon inte goooo... tror hon är 3 månader
gammal. En bichon/yourker... hmmm vet ej om det stavas så.



Här är Bellas husse. Se så liten hon är!!!



Här är verkligen en fiiiiin bild av Bella. Hon har oxå hittat en bra plats!
Det är ju där vi är oxå när vi vill spana ut och se om några rådjur
finns där ute och betar.

Man blir ju nästan småkär i Bella. Man vill skydda henne mot alla
faror. Så liten och go.



Här sitter Bellas matte, hon som har ryggen emot oss nu, samt
Bellas lillhusse och lillmatte. Hon i blå tröja är ju vår lillmatte.

Det var sån underbar dag. Solen strålade och det skrattades och
pratades hela tiden.



Rätt som det var försvann lilla Bella. Vi hittade henne bakom soffan där
hon låg tryggt nära sopkvasten. Bella orkade inte längre vara social
utan drog sig undan för att sova lite. Hon sov läääänge. Hennes
husse fick väcka henne när de skulle åka hem.

Ja.. det var det det. Som sagt det händer mycket här. Provat på
det mesta. Sovit i husvagn.. provat olika promenad ställe....
dragit trehjuling... och mycket mycket mer. Det bästa med det
hela är att äventyret är inte slut. Den bara liksom fortsätter.

Nu blir det lite problem med vår bloggsida. Matte ska nu plugga
i helt år och hon jobbar ju fulltid. Detta gör att hon kanske inte
orkar fokusera mycket på vår bloggsida. Men hon har lovat att
det ska komma lite bilder då och då men tyvärr inte lika ofta nu.

Tänk bara på att det blir desto mer att berätta när det blir långt
mellan gångerna.

Ja.. det var mina ord den här gången. Jag stormtrivs här och jag
gillar Atlas, husse och matte. Och inte att förglömma husses
barn oxå.

Ha det gott så ses vi när vi ses både Atlas och jag.